Lycklig men ändå ledsen?
Min hjärna går på högvarv, tankarna flödar.. Får ångest över att jag inte gjort någontins alls idag förutom att suttit hemma och druckit mitt kaffe. Sprungit in och ut för att röka och hjälpt mamma med maten. Hjälp, känner mig så sjukt ensam trots jag har alla runt om mig. Mår verkligen så jävla kasst när jag inte träffar någon människa på en hel dag. (utöver familjen då). Förstår inte, men jag känner mig så sjukt ensam dagar som dessa. Därför jag alltid försöker att göra så sjukt mycket hela tiden, att vara en upptagen kvinna som aldrig har tid när någon frågar samma dag eller dagen innan. För jag planerar alltid in att göra nått, att träffa nån. Men så kommer då dessa dagar då jag ändå måste varva ner.. och då kommer ångesten krypandes. känner mig så ensam liten o bortglömd.. jag vet att jag inte är det, ändå så vill jag bara lägga mig ner och gråta.. bara krypa ner i sängen med musik och koppla bort allting.. men då kommer tankarna och blir ännu fler och ännu jobbigare .. det är inte alls lika kul då.. men ändå känner jag mig så lycklig. Går det verkligen att blanda lycka med sorg.. det verkar som jag gör det ganska bra.. Men ja jag vet inte.. jag tänker nog för mycket..
Ena sekunden så är jag sjukt glad, sprallig och på världens bästa humör (den cacci jag är) och sen helt plötsligt känner jag mig ledsen och sjukt ensam.. Vill då bara krypa ihop som en boll och bara gråta ut i någons famn.. att få känna mig trygg och få tröst.. men den famnen jag vill gråta ut hos är inte här.. för jag vet inte vem det är.. jag hatar att visa mig svag. jag hatar att mitt humör ändras på två sekunder, från glad till ledsen och två sekunder senare är jag sjukt glad o lycklig igen.. jag har svårt att öppna mig för folk, ingen förstår nog inte riktigt hur jag mår hur mycket jag än försöker att prata om det så blir det inte rätt. jag har lättare att framhäva mig i text, men varför skriver jag ut det här? där ni alla kan läsa det. kanske för att jag hoppas att någon kanske känner likadant, på ett eller annat sett. att någon av er där ute ska förstå.. eller för att jag vill kunna visa upp att jag inte alltid är så stark som jag vill vara. för även jag har dagar då allt bara suger och är hemska. även om det inte riktigt har vart en sån dag idag, så är jag ändå inte på 100% topphumör. just nu vill jag bara krypa ner i sötnosens famn och njuta av hans närhet.. har jag tur ska jag träffa han imorgon kväll. för först ska jag umgås med mitt kärleksbarn och bara njuta ännu mera av hennes närhet och glada personlighet, hon är min absolut bästa vän. hon är en i våran familj nu, mammas 3e dotter som mamma säger. utan henne skulle botten vara nådd för längelängelänge sen. för hon är den som gör mig lycklig, har jag henne, ja då har jag allt! ♥
Try to pick the right one!
Kärlek huh? Vem kom på den skiten?! Så fort man börjar gilla någon så knasar det sig alltid, att den börjar tycka om någon annan eller att den bara lekt med en.. Kul, not! Jag trodde jag hade hittat den rätta när jag var tsm med Robin, men så fel jag hade. För annars hade väll han och jag hållt ihop ännu..? Jag vet inte, jag saknar inte honom. Men jag saknar att ha någon att spendera mina dagar med, sova i en varm famn, någon att skratta med, skapa minnen och ta sjuka men oxå fina bilder med. Ja ni fattar poängen. Typ hitta the right one! Men hur vet man om det är rätt..? När det verkligen klickar till så himla bra och man inte kan släppa tankarna på den personen? Och hur vet man ens då att den vill ha en? Det slutar oftast med att någon blir sårad, eller så blir det något fint av det hela. Eh, fuck kärlek, fuck känslor! Det kommer väll någon gång igen..
Orkar verkligen inte blogga mer idag, orkar inte svara på alla kommentarer idag.. Jag gör det imorgon. Jag behöver egentid för mig och mina tankar.. Men mest behöver jag han den där som håller om mig när jag ska sova inatt..
